Brev till 8A

Hej allesammans i 8a!

Jag heter Lena Lorentzen och jag är 39 år. Jag har jobbat här på Apelskolan i 13 år och det här läsåret kommer jag att undervisa er i svenska, engelska och språkfördjupning. Jag bor i Björkäng, precis mellan Varberg och Falkenberg, tillsammans med min man, Christian, och mina två barn, Axel och Stina. För två veckor sedan utökades vår lilla familj med två übersöta kattungar som heter Sigge och Busan. Var bor du och hur ser din familj ut?

Självfallet älskar jag mina ämnen, svenska och engelska:) Jag tror jag fick mitt engelskintresse genom alla James Bond-filmer som jag såg tillsammans med min pappa. Jag lärde mig mycket engelska genom att se flera av filmerna om och om igen. Sedan har jag alltid älskat att läsa! Det är någonting magiskt med att få försvinna till en helt annan värld för en stund. I min undervisning jobbar jag mycket med webben som läromedel och utgår från texter, tv-serier, filmklipp, grammatikövningar mm som finns på olika hemsidor. Nu är jag nyfiken på vad du tycker om svenska och engelska och jag skulle också vilja veta vilka förväntingar du har på dessa lektioner.

Jag tycker att ett personligt brev alltid ska innehålla ett sådant där minne som man aldrig kommer att glömma och jag vill dela med mig av en händelse som inträffade när jag var 18 år. För att ni ska förstå hela situationen bör ni ha i minne att detta hände på den tiden när det inte fanns några mobiltelefoner. Jag var som sagt 18 år och jag och min kompis Angelica hade åkt från Sundsvall till Stockholm för att gå på Vattenfestivalen. Vattenfestivalen var en enorm festival som huvudstaden arrangerade och som avslutade med att olika länder tävlade i fyrverkerishower. Mycket spektakulärt! Och enormt mycket folk!

Hur som helst - vi kom till Stockholm och skulle bo hos en kille, Rickard, som vi lärt känna på Rhodos under sommaren, jag har för mig att han bodde i Haninge, en förort till Stockholm. Allt gick bra och vi samlades några stycken hemma hos honom innan vi tog tunnelbanan in mot city. Glada i hågen gick vi av vid en tunnelbanestation för att byta tåg och när vi står där på plattformen kommer det ett tåg och någon i sällskapet säger “Det tar vi!” och jag hör någon annan svara “Vi hinner inte” och sedan någon som säger “Jodå, vi springer”. Och jag springer, hoppar på tåget, vänder mig om och ser dörrarna gå igen med alla andra på andra sidan och jag ensam kvar inne i tåget. Där och då får jag fullständigt panik.

Till saken hör att Angelica, som bär på en väska den här kvällen, har min plånbok. Så där står jag, utan mobiltelefon och utan pengar, mitt i Stockholm alldeles ensam. Jag kan tala om för er att jag aldrig känt mig så liten. Som tur var löste det sig framåt 01-tiden på natten då jag, efter att ha strövat omkring ensam i stan, stötte på två Sundsvallsbor som jag fick följa med hem och vid 04-tiden kunde jag från deras lägenhet, med hjälp av en telefonkatalog, få tag på Rickards nummer och på så sätt få tag i Angelica som kom och hämtade mig. Tack och lov finns det mobiltelefoner idag! Har du något särskilt minne som du kan tänkas dela med dig av?

Det är dags att avsluta det här brevet men jag tycker också om att berätta lite kuriosa om mig själv. Så här kommer tre saker som ni definitivt inte visste om mig. Jag är riktigt grym på pingis! Jag spelade det i 12 år och var med på SM två gånger innan jag lade av vid 18-års åldern för då ryckte mina träningskompisar in i lumpen och därmed hade jag inga att träna med. Jag har varit bebismodell för Ellos när jag var 1 - 1 ½ år. Det var mammas kompis som jobbade för företaget och vid ett tillfälle behövde de barn som skulle visa upp kläder för en katalog och det tyckte mamma att jag kunde ställa upp på. Och sist men inte minst, jag har ett ärr på kinden från det att jag var en dag gammal. Jag rev mig så illa och så djupt att ärret fortfarande finns kvar.

Så där. Jag känner mig nöjd med mitt brev. Tycker att jag lyckats presentera mig själv bra:) Jag tycker att det ska bli väldigt roligt att få lära känna er!

Hej då från Lena

PS Jag glömde visst att berätta att jag ljuger i brevet. Bara en gång, men ändå. Försök att lista ut vad jag ljuger om! DS